Anders Ekergård reflekterar kring populärvetenskaplig kunskap om genetiker, Etsy och ett minne från universitetet, vilket tillsammans leder till en krönika om ärtväxten Apios americana.
På universitetet konstaterade en gång min irländska kurskamrat att de vetenskapsmän han
idealiserat var engelsmän som syns i media, till exempel Brian Cox. Nyligen insåg jag att – vad
det nu beror på – många genetiker jag kan namnet på är amerikanska kvinnor: Pamela Ronald, Frances Arnold, Jennifer Doudna* och Beth Sapiro. Likt min kurskompis känner jag
till dessa namn från populärvetenskap. För denna krönika viktigare, via sistnämnda Beth Shapiro, har jag stött på idéen att odla amerikanska potatisbönor (Apios americana). Det är en nordamerikansk, perenn ärtväxt med ätbara rotknölar, som anses kunna ge pålitlig avkastning även under framtidens, osäkra (eller skrämmande) klimatförhållanden.
Med internet behöver det inte heller vara någon större sport att hitta utsäde till spännande
och annorlunda grödor. Varför inte prova potatisbönor på friland? Eller i kruka? Eller,
naturligtvis, i akvaponi? Sedan kan man fortsätta. I jämförelse med mer välkända grödor kan
det inte ha bedrivits mycket växtförädling på potatisbönor. Det ger frågan vem som kan vara med att utveckla grödan? Jag kan inte svära på att följande är ett bra exempel på en växtföräldares vedermödor, men nämnda Pamela Ronald, University of California, Davis, är
bl.a. känd för att avlat fram risplantor som överlever att vara under vatten i fjorton dagar
(m.a.o. de överlever översvämningar). Bara att hitta genen som ger riset den egenskapen
tog henne över tio år. Varpå hon fick fortsätta med att korsa risplantor med varandra för
önskvärda egenskaper. Forskning är tids-, resurs- och kunskapsintensivt.
Om ingen kan övertyga mig om motsatsen är min hypotes att just växtförädling är utanför de
flesta av oss vanliga dödliga. Den andra frågan är vad som här sägs? Kanske ska jag se växtförädling av potatisbönor som en ouppnåelig idé. En dag i ungdomen inser du att du aldrig kommer att bli rockstjärna. En dag långt senare inse du att du aldrig kommer att ta fram nya potatisbönor-plantor?** Nej, om vi ska fokusera på vad som är möjligt, det går att beställa utsäde till dessa bönor på Etsy. Om jag gör en sådan beställning och får dem att gro kommer jag i alla fall utforska hur långt norrut amerikanska potatisbönor kan odlas. Kanske, fast långt ifrån garanterat, kan den kunskapen en dag kan komma till pass.
*Likt Arnold är Doudna nobelpristagare och hon delade priset med Emmanuelle Charpentier, anställd av Umeå universitet samtidigt som jag och min kurskamrat var där.
** Och däremellan inser du att att du inte kommer att bli en forskare som syns i brittisk media.
Pingback: Inga förväntningar på Apios americana | Ekergårds fisk och grönt